Den första september 2018 började högkostnadskreditslagen att gälla. En lag som infördes för att begränsa de så kallade snabblånen. Det har även skett en stor förändring på marknaden – även om ändringen kanske inte var vad man förväntade sig.
Ända sedan lån på småbelopp och kort amorteringstid kom till Sverige har låneformen fått utstå hård kritik. Många gånger har även kritiken varit befogad med tanke på hur krediterna varit utformade. Men ibland har även kritiken gått över styr då hela branschen fått kritik när några enstaka aktörer misskött sig. Det kritiken framförallt handlat om har varit de höga räntorna.
Högkostnadskreditslagen har nu begränsat räntan på de lån som innefattas av laget till att maximalt vara 40%. I realitet innebär det att kreditbolagen har lagt räntenivån på 39%. Men det är ändå inte där som största förändringen kan hittas. I jämförelse mot innan lagen finns idag betydligt fler så kallade onlinekrediter mot tidigare. Denna låneform fanns även före lagen men efter att lagen börjat gälla har de allra flesta snabblåneföretag gått över till att erbjuda onlinekrediter istället. Det kan finnas flera orsaker till det.
Hålla kvar kunden
Till skillnad mot ett lån så håller en onlinekredit kvar kunden på ett helt annat sätt. När ett lån är återbetalt skrivs skulden av och låneavtalet gäller inte längre. En person som har betalt av sitt lån behöver alltså genomgå en ny kreditprövning och skicka in en ny ansökan om mer pengar behöver lånas.
En onlinekredit har däremot ett löpande avtal. Är krediten på 5000 kr så kan kredittagaren ta ut detta belopp i flera mindre delar, exempelvis 1000kr fem gånger. När sedan en återbetalning sker med exempelvis 2000kr så kommer ytterligare 2000kr kunna tas ut från krediten. I och med att krediten alltid finns tillgänglig behövs inte ny kreditprövning vilket innebär att det är enklare att låna pengar. Dessutom håller detta kunden kvar hos ett specifikt kreditbolag.
Mindre ränta – men mer avgifter
De kreditbolag som haft mycket höga räntor förlorar självklart på att behöva sänka räntan till ca 40% men detta har nu delvis kompenserats med fler eller högre avgifter. Ser man på onlinekrediterna är det väldigt många av dessa som har en uppläggningsavgift – något som var relativt ovanligt på snabblånen.
Utöver det kan det sedan tillkomma en aviavgift per faktura. Den ”värsta” avgiften är däremot uttagsavgift. Det innebär att en person kan teckna krediten men för att få ut pengarna behöver en avgift betalas. Detta varje gång som uttag sker. Då en onlinekredit har samma uppbyggnad som ett kreditkort (insättning och uttag sker löpande vilket påverkar kvarvarande kredit) är en uttagsavgift knappast fördelaktig.
Oavsett vad man anser om kreditformen så är den största skillnaden efter nya lagen att onlinekrediterna blivit betydligt fler – och klassiska snabblån färre.
