Internetbloggen

”Tiden är mogen för nya digitala banker” säger professor Kent Eriksson. Den starka digitaliseringen ses som en av orsakerna även om det finns fler faktorer till förändringen. Storbankerna som länge ”slagits” mot nischbanker har nu ytterligare en bransch att försvara sina intressen mot.

Storbankerna har länge haft en speciell ställning i Sverige. Även om det inte varit monopol så har ett par enstaka banker haft i stort sett hela marknaden både mot privatkunder och företagskunder. Det har däremot ändrats kraftigt under 2000-talet. Detta både med så kallade nischbanker och NEO-banker.

En nischbank har specialisering mot en eller ett par banktjänster och får därmed kunder som kan tänka sig ha flera banker. Största delen av privatekonomin ligger hos en storbank medan exempelvis sparandet i fonder eller sparkonton med högre räntenivå är hos en annan aktör.

Nischbankerna har framförallt öppnat upp känslan för att man kan ha flera banker och därmed ta del av fördelarna hos flera olika aktörer. Att exempelvis nöja sig med sin banks ränta på bolånet kan innebära att man betalar nästan det dubbla som om bolånet istället skulle flyttas till en nischad bank med just fokus på bolån, lån och sparande.

NEO-bankerna som styrs helt digitalt

En NEO-bank är en digital fullservicebank med mycket stort fokus på användarvänlighet, tillgänglighet och funktion. Bland dessa kan exempelvis P.F.C och Revolut nämnas. Företag som med sina appar möter det vardagliga behovet av banktjänster men utan att göra det för komplicerat för användaren. Det finns flera skäl till att neo-bankerna växer i Sverige vilket professor Kent Eriksson förklarar för magasinet Realtid.

För det första har vi vant oss allt mer att beställa varor och tjänster online. Det är grunden för att neo-bankerna ska kunna växa fram eftersom de helt och hållet bygger på digitala lösningar och inte har några bankkontor. Den digitala förändringen kan även ses i hur vi tar kontakt med Skatteverket, Försäkringskassan och en rad andra myndigheter. Det mesta sker digitalt.

För det andra har nya regleringar öppnat upp tekniska möjligheter. Det är idag exempelvis möjligt att koppla samman en rad appar till sin bank för att därigenom få hjälp med betalningar, statistik och annat. Bankerna har alltså inte monopol på den information de har – även om det självklart finns gränser. Om sedan neo-bankerna kan ta stora marknadsandelar återstår att se.

Pricerunner, Insplanet, Lendo – listan kan göras lång på företag som har som affärsidé att jämföra olika saker. Det kan handla om lån, elbolag, produkter eller tjänster. Det är inte en ny företeelse – men den är helt klart växande. Ofta är det bra för konsumenterna – men inte alltid. För det handlar mycket om vad sidan vill förmedla för budskap till kunden. Är det kunden som ska spara pengar – eller är det företaget som ska tjäna pengar? Självklart bägge delarna men ibland ligger fokus för mycket på företagets vinster.

Ett exempel kan tas från Lendo. De jämför 20 banker när en låneansökan skickas in till dem. Av dessa 20 finns både nischbanker och storbanker representerade. Här finns alltså ett brett utbud. Visserligen jämförs inte ALLA låneaktörer på den svenska marknaden (skulle vara över 100st) men det är ändå ett bra snitt över vad som erbjuds. Här har man alltså lyckats bra.

Även Pricerunner har en mycket bra tjänst då priset jämförs. Men man ska komma ihåg att det inte heller här är alla företag som är representerade.

När det sedan kommer till lånejämförelsesidor (ej de riktigt stora och etablerade) är tjänsten allt mer vinklad mot att företaget ska tjäna pengar. Det är lätt att hitta en mängd olika sidor som har fina tabeller där lånen presenteras utifrån olika fördelar. Men den som vet hur sidorna fungerar kan även se hur företaget valt att rangordna lånen. Låneföretagen ger nämligen en viss provision per förmedlat lån. Det i sig är inte konstigt då det fungerar exakt lika på Lendo m.m. Men på de mindre sidorna väljer företagen att lyfta fram de låneföretag som ger mest provision. Skillnaden är nämligen mycket stor. Det finns de som ger 1000kr per förmedlat lån och andra som ger 150kr. I jakten på de större pengarna lyfts vissa lån fram – oavsett om det är sämre ränta och sämre villkor.

Jämförelsesidorna är på frammarsch men som konsument gäller det alltså vara något skeptisk.